The King´s Speech

Har gett mig fan på att se alla nomineringar för bästa film innan årets Oscarsgala. Svårt att känna sig riktigt pretto och komma med besserwisserkommentarer om man baserar sina vinnargissningar på hur cool titeln är.

Så igår var det dags för The King´s Speech. Filmen för dig som har scenskräck och vill se någon lida för en gångs skull. Och lider gör han, Colin Firth, som han aldrig lidit förr.

George, Colin Firth, stammar. Kan inte var kul. Särskilt inte om han som kung måste hålla inspirerande och upplyftande tal i krigstider inför Imperiet. Inte en kass redovisning om skånskt jordbruk inför en trött gymnasieklass. Nä, ett peptalk för miljoner.

I The King´s Speech får man följa George, Duke of York och nummer 3 i tronföljden, och hur han kämpar för att bli av med sin stamning. Efter en rad kassa läkare hamnar han hos Lionel Logue, Geoffrey Rush, en talpedagog från Australien med en hel del kontroversiella metoder. När Georges pappa dör och brorsan abdikerar blir han helt ofrivilligt Kung George VI och stamningen ett verkligt problem. Och Colin Firths hundögon har väll aldrig varit mer känslofyllda. Mannen har puppy eyes to die for!

Som i det flesta britt-täta filmer så dyker samma underbara skådisar upp om och om igen. Kul om man gillar att nörda loss med six degrees of separation.  Mr Darcy är inte ensam i denna film. Även Elisabeth, Jennifer Ehle, från Stolthet och Fördom är med på ett hörn, fast här är hon gift med Geoffrey Rush. Dumbledore, Wormtail och Bellatrix Lestrange är alla med och så även Ivanhoe, Anthony Andrews.

Derek Jacobi, som spelade den mest kända stammaren på TV,  Cla-Cla-Claudius i I Claudius har en biroll i filmen. Jag älskar britterna. They Recycle. Skådisar.