Oh holy moly. Vad ska jag säga om Black Swan. Slasher med tåspetsskor? Monstren från Pan´s Labyrinth i tutu? En balettvärldens Inception när det gäller graden av mindfuck för tittaren? Kanske var det för att jag bara halvsåg trailern innan filmen och missade lite av storylinen eller för att jag inte riktigt väntade mig det jag fick av en dansfilm. Men huh? Fint gjord och bra spelad, men huh?
Nina Sayers, Natalie Portman, får drömrollen i Svansjön, men saker och ting börjar barka käpprätt åt helvete när hon dyker djupare in i de mörka aspekterna av karaktären. Mr Monica Bellucci himself, Vincent Cassel spelar Ninas regissör, en så douchey douche att han bara kunde spelas av en fransman.
Det är när Lily, Mila Kunis, en ny och talangfull ballerina joinar danskompaniet som saker sätts på sin (tå)spets och Nina verkligen börjar känna av pressen. Hon är övertygad om att Lily är ute efter rollen. Ett hopp hit, en plie dit och seriösa personlighetsklyvningar där emellan. Black Swan är stirrig och fin och gör mig jävligt nöjd att sitta i en soffa med te och jordnötter långt ifrån ångesten jag pixligt ser på min dator.
 |
| Förvirring... |
 |
| Och fransman |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar